Som vasterlanning i Kina (eller overhuvudtaget som icke kines antar jag) far du rakna med att folk stirrar pa dig. Det hander ofta, aven har i Peking, en stor stad dar du kan stota pa manga vasterlanningar. Det kan kannas lite obehagligt, och ska jag vara arlig vet jag inte om jag kommer vanja mig vid det. Jag brukar oftast borja skratta nar nagon stirrar pa mig, vilket inte alltid ar sa passande. Men anledningen till stirrandet ar for det mesta bara att de ar nyfikna och inte for att de vill vara otrevliga eller tycker illa om dig. De har kanske inte sett (i mitt fall) blonda personer sa ofta, och som blond skiljer jag mig ju ganska snabbt fran mangden.
Ett exempel pa nar jag upplevde detta nyfikna stirrande var nar vi akte bussen hem efter att ha handlat mat. Det var, som sa ofta annars. mycket folk pa bussen och vi fick sta upp. Jag stod precis framfor en sittande kvinna, med mina kassar. Givetvis satt hon dar och stirrade upp pa mig. Jag undvek att titta pa henne och forsokte tanka trakiga tankar for att hindra mig sjalv fran att skratta. Kan saga att jag lyckades halvbra, slutade med att jag stod dar och log.
Efter nagra stopp knackade kvinnan mig pa armen och pekade pa ett sate bakom mig som blivit ledigt utan att jag hade markt det. Jag tackade och satte mig ner. Hon fortsatte saklart att titta pa mig titt som tatt, men det gjorde mig inte sa mycket, hon var bara nyfiken. Trots att hon forstod att jag inte kunde prata kinesiska hjalpte hon mig. Vilket aterigen paminner mig om hur hjalpsamma kineserna ar. Trots kommunikationssvarigheter forsoker de allt som oftast hjalpa en.
