Tillbaka i Kina!
Denna gången i Tianjin, cirka 12 mil från Peking, mot kusten. Ska läsa kinesiska en termin på Tianjin University of Finance and Economics. Flög hit i tisdags tillsammans med en annan svensk tjej, Josefine, som ska studera på samma skola som jag. Vi landade i Peking vid 13, lokal tid, i onsdags. Från flygplatsen åkte vi buss i 2,5 timmar till Tianjin. När bussen stannade hade vi kommit till en på onsdagen väldigt "dimmig" (läs förorenad) stad och det var bara att sätta igång med det gamla vanliga förhandlandet med taxichaufförer som försöker ta alldeles för mycket betalt. Tillslut fick vi till ett hyfsat pris och kunde sätta oss i taxin för en rätt lång och långsam resa i rusningstrafik. Klockan närmade sig halv sex när vi kom fram till skolan och det började skymma. Optimistiska som vi hade varit tänkte vi att det skulle vara lätt att hitta när vi väl kommit till skolan. De här dagarna när alla nya elever kommer för att registrera sig så måste det ju så klart vara skyltat vart man ska ta vägen och de på kontoren kan ju inte ha gått hem tidigt. Eller?! Tji fick vi. Stort skolområde och inga skyltar. Vi frågade många kinesiska elever som vi mötte på skolområdet och några kunde peka ungefär var de trodde att det internationella kontoret var. Men där stod vi med tunga ryggsäckar och stora resväskor och visste inte vart vi skulle gå eller var vi skulle sova.
Som tur är finns det personer som är beredda att lägga en lång stund av sin tid på att hjälpa förvirrade främlingar, trots vissa kommunikationssvårigheter. En kinesisk tjej ringde en kompis, fick reda på att alla hade gått hem för dagen på kontoret, och gick då med oss till International Exchange Center, där vi skulle kunna sova. Men eftersom vi inte hade registrerat oss på skolan, inte visste varken namn eller nummer till vår lärare (-Vad vet ni egentligen?!?), utan bara hade numret till ett tomt kontor så blev det dyrare att sova där. De tipsade oss om ett annat hotell som låg på andra sidan skolan som var billigare. Så det var bara att traska iväg med väskorna igen, ledda av den hjälpsamma tjejen hittade vi till det andra hotellet. Efter mångat telefonsamtal hit och dit i försök att få tag på någon som visste var vi skulle bli av och hjälp av en till kinesisk tjej som kunde mer engelska fick vi ett rum för natten och anvisningar om vilken byggnad vi skulle gå till dagen efter för att registrera oss. För 80Y/per person var det billigare än det första stället vi varit på, men kanske inte lika fint. Det var dock helt okej för en natt och vid halv åtta kunde vi äntligen slänga ifrån oss väskorna och lägga oss ner på varsin säng. Som tur var hade Josefine med sig riskakor och lite annat smått och gott så vi fick i oss en enkel kvällsmat innan vi somnade.
På torsdag morgonen lämnade vi våra stora väskor på rummet och gick för att leta upp byggnad M. Det borde ju vara lätt, det skulle ju vara typ där vi mötte den hjälpsamma tjejen dagen innan. Typ... Vi frågade oss fram och jovisst, "gå dit bort och höger, där finns byggnad A, B, C, osv., i ordning". Visst, med ett stort A på utsidan var den byggnaden lätt att hitta och sen fortsatte det; B, C, D, E, F, G, ...,?. Skulle det inte forsätta till M? Varför tog det slut vid G? Är det byggnaden på andra sidan denna vägen? Nej, det var det inte heller. Jaha, så lätt var det att hitta den byggnaden? Vi ringde numret som vi hade till kontoret igen och nu var det någon som svarade. Kan du engelska? Nehe, inte det. Hm, vi hittar inte byggnad M. Vi är utanför byggnad F. Bla, bla, bla. Hej då. Förstod fortfarande inte vart vi skulle gå. Men efter att ha gått runt några byggnader, och frågat några till så var det en som kunde peka ut vilken byggnad det var. "Ingången vid den vita bilen". "MBA" stod det på en skylt där. Kan ju vara rätt ställe, men det ser rätt stängt ut. Vi testade att att gå in i alla fall. En stor, ekande tom byggnad, med flera trappor. Vi gick runt en trappa och hörde några som pratade. Så mötte vi en kvinna, "Ah, var det ni som ringde? Jag försökte ringa er igen. ..." Vi fick ordnat med bl.a. papper så att vi kunde fixa boendet på det första stället vi var på dagen innan och fick sen instruktioner om att komma tillbaka på fredag för då skulle hon som vi haft kontakt med innan vara där.
Idag gick vi till kontoret på morgonen. Nu var det en till kvinna där, som som tur var kunde lite engelska. "Nej, hon är inte här idag. Vet inte när hon kommer. Måndag?" Jaha, Men vi fick i alla fall instruktioner om var och när vi ska ha vårt Placement test och Welcoming Cermony på måndag och information om att vi då ska kunna skaffa skolböcker och få hjälp att fixa telefonnummer. Vi fick också reda på koden till WiFiet utanför kontoret, så där sitter jag nu och skriver. Efter det korta besöket på kontoret gick vi och letade reda på en bankomat där jag kunde ta ut pengar. Sedan gick vi och betalade hyran för första månaden. Det är skönt att ha ordnat boendet i alla fall, så löser sig väl resten efter hand. I kväll blir det lugn kväll på rummet med film och i helgen blir det nog att utforska staden lite. Se om vi kan hitta till centrum och hitta nåt kul att göra. Klockan 9 på måndag morgon är det dags för prov för att se vilken grupp man hamnar i.
Är glad att jag kunde en del kinesiska innan jag kom hit, annars hade detta inte gått vägen. Har träffat två som har kunnat kommunicera en del på engelska (eller som i alla fall har vågat) annars har vi fått förlita oss på våra kinesiska kunskaper för att fixa med boende m.m. Det har i och för sig varit väldigt bra för språket och för självförtroendet när det gått bra. Jag tycker det är lättare att prata när jag måste (kanske är självklart), som t.ex. när vi var tvungna för att få ett boende första natten. Att välja mellan att prata och försöka göra sig förstod, om än med grov brytning och många uttalsfel, eller att stå ute och frysa med tunga väskor utan nånstans att sova, är en bra sporre för att våga prata. Och med löftet jag gett mig själv om att prata mer kinesiska och våga mer denna gången så får jag väl ändå säga att det har varit en bra start.
Kramar
Senaste inläggen
Arkiv
