juliastravel.blogg.se

Har ar antligen ett inlagg om min resa till Inre Mongoliet. Det ar ett langt inlagg, men sa gjorde vi ju ocksa mycket under de dagarna vi var borta.

2a oktober: Efter en taxitur och en stunds letande hittade Liv och jag fram till TTCs kontor dar vi motte upp de andra som skulle med pa resan till Inre mongoliet (som for att reda ut eventuella missforstand ar en provins i Kina som gransar till landet Mongoliet, dock ar en del av befolkningen mongoler (15% enligt Lonely Planets travelguide) och de har mongolisk kultur och pratar mongoliska). Vid tio pa kvallen gick vart nattag fran Peking.

3e oktober: Det tog oss cirka nio timmar innan vi vid sju pa morgonen anlande till, ett betydligt kallare an vantat, Hohhot, provinshuvudstaden. Da vi varit utspridda pa taget och alla inte hade uppfattat nar vi skulle vara framme blev det mycket ringande och springande pa perrongen for att fa av alla fran taget innan det stangde dorrarna och akte vidare. Kaosartad start pa dagen men tillslut var vi alla samlade, hade traffat var guide och kunde satta oss pa bussen for att aka och ata frukost. Fran frukoststallet akte vi vidare till en mongolisk by. Dar vi lyssnade till mongolisk sang och at mongolisk lunch.

Sedan var det dags for en ridtur. Vi ”red” i nastan tre timmar med tre stopp pa vagen. Kan inte saga att vi red pa riktigt, vi satt pa hastarna och sen gick foljde de flocken och guiderna. Vi satt bara dar och det var mer hasten som bestamde om vi skulle ga sist eller om vi skulle kno oss in mitt i gruppen eller om vi skulle ga vid sidan om eller om vi skulle ga forst. Var lite obehagligt i borjan, med all trangsel mellan hastarna, men efter ett tag vande jag mig och kunde slappna av och njuta av turen. Nar alla hade kommit tillbaka fran ridturen och vi var samlade igen satte vi oss ater pa bussen. Ett par timmars bussresa senare kom vi fram till Baotou dar vi sov pa ett hotell over natten.

4e oktober: Pa morgonen, direkt efter frukost, akte vi till oknen. Det var nog inte nagon av oss som var riktigt beredd pa att det skulle vara sa kallt i oknen. Att det dessutom regnade pa morgonen sa att allting var blott gjorde ju inte precis att det blev varmare. Men trots vadret hade vi en fantastisk dag i oknen! Det forsta vi fick gora var att ta pa oss sandskor, for att hindra sanden fran att komma in i vara skor. Ni ser pa korten hur fina de ar!

Vi akte ”sandbat” (sag ut som en bat, fast den gick pa hjul) och sedan tag for att ta oss till en teater-/dansshow om ett mongoliskt brollop. Det var vackert, men da de pratade mongoliska och forklarade pa mandarin forstod jag inte speciellt mycket. Som tur var forklarade varan guide huvuddragen pa engelska for oss i bussen senare. Efter showen rullade det pa med kamelridning, sandbuggy (som en sorts liten ”bil”, fast valdigt oppen, utan dorrar, som korde snabbt upp och ner over sanddynorna, sa att det kandes som en bergochdalbana.) och en tur pa en fyrhjuling. Vi avslutade okenturen med sandsliding, ungefar som pulka fast ner for en lang! sandbacke. Det var jatteroligt! Jag hade garna gjort om det.

Det var tankt att vi skulle aka buss fran oknen i cirka tva och en halv timmar for att vid sex pa kvallen vara framme i Hohhot, dar vi skulle stanna over natten. Men pa grund av att den stora vagen inte var oppen for fordon med fler an sju passagerare pa detta hallet, och da var chauffor inte riktigt hittade tog det langre tid. Vi stod still med bussen, utan att flytta oss speciellt mycket framat, i ett par timmar. Vi fick underhalla oss med sang, skamt, gator, musik och somn. Nar vi till slut vid halv 10 kom fram till restaurangen vi skulle atit pa hade de inte oppet langre, men vi blev rekommenderade till en annan. Sa vid 10 satte vi oss vid till bords och at Hot Pot. Det var riktigt gott!

5e oktober: Pa fredagsmorgonen besokte vi forst ett vackert lamatempel och sedan ett musem med den storsta dinosauriefossilen i Asien. Dar hade jag kunnat spendera mycket langre tid an vi hade pa oss. Jag hann bara med avdelningen med dinsoaurierna och andra fossiler, och att kika in i ett rum om mongolisk kultur. Resterande del av museumet om mongolisk kultur m.m. hann jag inte med. Men jag ar sa nojd anda. Det handlade en del om evolutionen, vilket ju ar ett av mina stora intressen sa jag blev helt overvaldigad nar jag gick in och sag att det var mer en ”bara” ett stort skelett pa museumet. Det var jatteintressant att titta och lasa (pa de skyltar det stod pa engelska) om fossilerna och skeletten m.m.

Efter museumet var det dags for nagra att ta taget tillbaka till Peking och resten av oss spenderade dagen i Hohhot innan vi skulle ta ett nattag tillbaka. Vi forsokte hitta ett Starbucks dar vi kunde satta oss och fordriva tiden. Men med hjalp av en engelskatalande kines, som ringde bade sin bror och sin pappa for att fraga, fick vi reda pa att det inte fanns nat Starbucks. De ar sa otroligt hjalpsamma kineserna, de flesta som jag har mott iaf. Hur manga hemma skulle gora sig besvaret att ringa flera samtal och fraga flera personer runtomkring for att ta reda pa vagbeskrivningen till ett stalle. Som ett gang blonda vasterlanningar var vi ju i och for sig ganska exotiska, men jag ar anda imponerad over viljan att hjalpa till. Har upplevt det flera ganger har i Peking ocksa. Folk ringer samtal, fragar folk och gor sig stora besvar i att gora efterforskningar nar man fragar om nagot, trots att de enkelt hade kunnat svara ”tyvarr, jag vet inte”.

Avslutningsvis vill jag saga att det var en fantastisk resa. Trots strappatser och vader kan jag inte vara annat an jattenojd och glad.